elinlyydin

Jag bjuder på två bilder från helgen. Första bilden är från i fredags och den andra är precis innan vi skulle på kalas. 

/ E 

/ E 

De 3 dåliga:

- Jag försov mig, så fick stressa med att fixa mig på 10 minuter och sedan springa till bussen.

- Min toffs till min slarviga bulle i håret jag hade idag gick självklart söder på jobbet när jag skulle göra om den. Så typiskt när man har världens sämsta hår dag.

- Höften har varit en riktig pina idag och det har tagit på mitt humör och tålamod. Så har varit lite väl aggressiv idag tyvärr.

De 5 bra sakerna:

- Jag hann i tid till jobbet även fast jag försov mig. 

- Min kollega fixade min trasiga toffs så håret slapp se ut som jag haft en galen ute kväll/ morgon ruffs.

- Jag lyckades ta mig igenom dagen med smärta och lyckades hålla humöret någorlunda jämfört med vad jag brukar.

- Att maten var klar precis när jag kom hem från jobbet så det var bara sätta sig och äta. Underbar känsla när man är vrål hungrig.

- Min älskling F som alltid ställer upp när jag har ont. Som har maten färdig när man kommer hem, dessutom springer efter Fluff när jag har svårt att gå. 

Igår städa vi hela hans bur. Den tidigare ägaren hade använt hö istället för spån i buren och det är inge bra! För då har han lärt sig att kissa och bajsa på maten. Hö är ett torrfoder för kaniner inte toalett... aja nu har han det super fint i buren. Nu måste han bara vänja sig med förändringen. 

/ E 

- Vi flyttade ihop bara någon/några veckor efter i blev tillsammans. För vi hade träffats innan men inte pratat på ett tag och när vi väl börjades prata igen så ville vi flytta ihop som vi bodde så långt i från varandra. Jag bodde i Uppsala och han i den lilla by som vi gör nu.

- F är rumänsk och jag är 50% finsk och 50% svensk.

- Många tror att jag och F bråkar när vi bara diskuterar. Vi båda fungerar på samma sätt och båda vet att vi bara diskuterar livligt och skrattar. Därför blir många fundersamma om vi bråkar eller inte. Skulle vi däremot bråka vill man inte vara I närheten för jag har ett väldigt hett temperament.

- F har all sin släkt i samma lilla by så det är gång avstånd till alla. Medans mina föräldrar bor på landet 6 mil ifrån mig. Därför är det svårt att ta sig tiden och träffa dom förutom någon helg ibland. Och resten av min släkt bor ännu längre bort och dom träffar jag allt för sällan tyvärr. 

- Vi båda ville ha ett husdjur. F ville ha hund och jag en katt. Men vi har varken tid för en hund eller katt när vi jobbar. Eller katt skulle vi kunnat haft men vill inte att den skulle förstöra våran nya soffa haha. Så det blev därför en kanin. 

- Vi pussar varandra alltid när någon av oss kommer hem eller åker iväg. Dessutom ger vi alltid varandra en godnatt puss.

- F lagar all mat hemma. Jag ska egentligen laga på helgerna men det har oftast bara blivit att jag lagar mat på söndagar och vi äter ute på lördagar. 

- Jag slänger alltid alla mina kläder på golvet och det gör aldrig F. Fast när han väl har lagt en tröja på golvet då städar jag oftast bort mina kläder och frågersätter varför han har kläder på golvet haha. 

- Jag eller F kan inte tänka oss ett liv utan varandra. Vi gör varandra lyckliga och känner oss tomma utan varandra.

- Jag älskar att inreda och det gör inte F. Så jag inreder hemma just nu. Men F har börjat komma med åsikter och det är super roligt!

- Jag vill ha många barn, helst 4 stycken. Men F är tvärtemot han vill ha ett barn, MAX 2. 

/E

Igår kom det dessutom hem en ny familjemedlem vid namn Fluff. Han är en 6 månaders liten lejonhuvad kanin som är super nyfiken. Han är super söt och mysig med sin långa päls. Han var vaken imorse när jag gick upp. Han sprang runt i sin bur för fullt. En riktigt nusse! 

/ E 

Men idag  började dagen med att jag gick direkt upp och började tvätta och så har det sätt ut hela dagen. Juste jag lagade mat också. Det är jag som lagar mat på helgerna och mannen lagar på vardagarna. Inte så jämt för delat men jag orkar inte mer än så pga höften. Dessutom kommer jag alltid hem senare än han som jag jobbar i uppsala och han jobbar närmare hemmet. 

Igår stod jag ut hela dagen på jobbet med smärtstillande. Annars hade jag aldrig klarat av den dagen. Finns inte så mycket att säga som jag är så tråkig idag. Har ingen energi i kroppen. 

/E

Tänkte bara säga att det var nog dumt att jag jobba igår för jag blev helt förvirrad och tappa ord osv. Skämdes faktiskt hur jag var. Jag tänkte testa att dra till jobbet idag och försöka jobba så länge jag kan. Min vilja är stark och envis men ibland är det ingen bra egenskap som det sätter sig i kroppen. 

Tänkte egentligen jobba i helgen men måste ta mitt välmående som första prioritering. Vet inte när jag fortsätter skriva om min höft. Får ta det en dag när jag mår lite bättre och är mer klar i huvudet. Tänkte ikväll fota lite hemma så ska ni få se lite hur jag bor och vad för nytt vi köpt hem :) 

Hoppas ni får en bra dag!

/E

Vill bara säga tack till honom som klarar av mig och även ett stort tack för han är min anledning till att se fram emot morgondagen.

/E

Igår gick det inte så bra på jobbet för mitt humör var inte på topp inombords. Märks att smärtan går ut i humöret. Men idag får jag fokusera extra mycket på att hantera mitt humör, även fast det svårt. 

Jag måste även säga att det känns konstigt att berätta om min höft för det är nått som jag alltid dolt när jag haft bloggen tidigare. Men jag börjar acceptera vem jag är och vilken skada jag har och det inte går att dölja längre för omvärlden.

/ E 

Nu sitter jag på bussen för jag ska till tandläkaren innan jobbet. Ska spänna tandställningen. Jag hoppas att jag blir av med tandställningen snart för jag har nu haft den i lite över två år. Sen efter tandläkaren blir det att jobba som vanligt sen ska jag hem och gå och lägga mig tidigt. Behöver mer sömn känns det som.  Höften är inte den bästa idag. Hur jag än går så skaver det och knakar. Men man ska alltid försöka hitta något posetivt ändå och det är solen idag som gör mig lycklig. Älskar solen och värme.

Hoppas ni får en bra morgon i vår solen! 

/ E 

Tänkte fortsätta berätta om min höft som jag började med igår.

Som jag skrev igår så bokade jag tid för besök hos idrott skade centrum i Uppsala för att kolla vad som hade hänt med min höft. Jag kunde då inte träna och fick ont i vissa rörelser. Jag träffade då en läkare som undersökte mig och sa att jag hade fått en inflammation i alla tre muskel fästen i rump musklerna. Så det var bara att vila och sedan kunde jag börja träna sakta men säkert. Så jag blev glad att det bara var som jag hade trott, att jag hade tränat för mycket. Efter jag hade vilat efter läkarens ordination så börja jag träna smått igen. Dock så kom smärtorna tillbaka och fick sluta träna direkt igen. Jag träffade då min husläkare som började undersöka mig också och visste inte alls var det kunde vara. Men ordinationen var att jag skulle fortsätta vila och börja träffa en sjukgymnast. Så jag började leta efter bra sjukgymnaster som var duktig på denna form av smärtor. Jag träffade då en sjukgymnast på ett gym som skulle vara bra. Första besöket där så undersökt han mig också för att se vart och hur jag fick ont. Han trodde då hade snapping hip och eventuellt något annat så han ville jag skulle söka upp vård på ortoped mottagningen på akademiska och börja en utredning innan fortsatt sjuk gymnastik. Jag fick senare träffa en ortoped som fick undersöka mig ännu en gång och fick remiss till rönken. Dom visste inte heller vad det kunde vara. Det märktes tydligt att läkaren inte kunde så mycket inom detta område. Jag fick fortsätta vänta och nu hade det säkert gått 1 och ett halvt år sen jag slutade med hockeyn. Rönken visade ingenting sa läkarna och jag fick inte så mycket mer hjälp utan att jag skulle börja med sjukgymnatik. Så jag började leta efter en ny sjukgymnast som den jag träffat tidigare ville ha en bättre utredning innan fortsatt träning hos honom. Jag hade så ont i stunder att jag var borta från skolan och kunde inte leva ett normalt liv. Åren gick utan någon speciellt hjälp förutom genom smärtstillande och akut hjälp av sjukgymnast vid dessa tillfällen av akut smärta. Sjukgymnaster kunde inte hjälpa mig mer än så som jag fick ont av all sorters träning. Åren fortsatte gå och jag försökte ligga på sjukvården att få hjälp utan att få resultat utan fick träffa massor av olika ortopeder på akademiska utan några framsteg. Hade även gjort magnet rönken vid den här tiden som inte heller visade nått sa läkarna. Hela tiden har jag stått i ett vänte läge med smärtor av någon orsak som inte läkarna visste. Till slut blev jag skickad av en slump till en klinik i Stockholm för jag inte hade fått en läkar tid på akademiska på 3 månader så vård garantin gick in. Där träffade jag en jätte trevlig läkare som tog sig verkligen tiden för mig och hade kollat på mina rönken bilder och sa att utifrån dom så kunde han se att jag var över rörlig i höften och över rörlig i sig när han undersökte mig. Sen fick jag även diagnosen snapping hip av denna läkare som även var specialist på höft. Han rekommendera en sjukgymnast i uppsala som jag skulle börja gå till för att träna upp mig. Blev jag inte bättre efter ett år skulle jag kontakta dom igen om en eventuell operation. Jag började gå till den här sjukgymnasten som var jätte trevlig som visade sig att hon själv opererats sig för snapping hip. Jag började träna där med snigel steg. Till slut fick jag för ont så jag avbokade alla tider och våga inte gå tillbaka. Jag skämdes över att jag var en sån vältränad hockey tjej tidigare som inte ens kunde göra enkla små övningar som inte var i närhet av de saker jag kunde göra tidigare. Sen hände även några tragedier i min släkt, jag förlorade min farmor och bara en månad efter förlorade jag min mormor det året. Jag bröt ihop vid den tiden och kunde inte fokusera på min höft så jag la det på vila. Det här var för 3 år sen.

Fortsättning följer för nu måste jag ta ur maten ur ugnen och gå och krama kudden! 

/E

Hoppas ni sovit gott, för det har jag. Vaknade av mig själv idag och älskar när man vaknar och känner sig pigg för att gå upp. Det är inte ofta jag känner så. Dessutom strålar solen ute och man hör massa fågel kvitter. Nu är verkligen våren här!

Men nu sitter jag på bussen på väg för att ta tåget till jobbet. Jag åker kollektivt för att det är billigare än att ta bilen. Ett busskort går på 750kr och det kostar nog 750kr i bensin att bara åka bilen i en vecka till jobbet. Så jag tänker ekonomiskt därför åker jag kollektivt. Idag känner jag mig helt okej i höften. Det är alltså en av dom bra dagarna. Jag tror det är för jag sovit så bra inatt. 

Fortsättning på inlägget igår angående min höft kommer senare idag. 

/ E 

Smärtan kom smygande när jag spelade hockey och hård tränade. Jag hade precis skrivit på ett kontrakt för Almrunas damlag i Uppsala. Det var min dröm sen jag började med hockey att jag skulle få vara med i damlaget och spela i Upplands disktrikslag. När jag väl nått dom målen kom smärtan. Som jag sa så hård tränade jag på den tiden, allt kretsade runt hockeyn. Sen helt plötsligt när jag tränade så kände jag att det börja "skava" inne i höften. Jag tog det inte så seriöst då utan tänkte att jag tränat lite för mycket. Sen började de kännas vid varje träning, smärtan blev allt värre och värre varje gång när jag tränade. Både på isen och på barmarks träningarna. Jag började dessutom få "klick ljud" när jag tränade. Så jag berätta detta för min pappa och framkalla dessa "klick ljud" för honom. Det kunde jag göra genom att bara göra en situps. Det kändes inte normalt med dom smärtorna jag fick, dessutom inte dom här klick ljuden. Efter det så undvek jag att träna hemma men fortsatte träna hockey precis som tidigare, vi tänkte boka en tid till min husläkare men det blev aldrig av. Sen kom den dagen som ändrade mitt liv. 

Jag hade fys ute och vi sprang och körde styrka i intervaller som vanligt. Sen när jag sprang kände jag att det börja göra skit ont i höften. Men dum som jag var sprang jag klart varvet och skulle göra situps så hör hörde man ett högt knak i mig. Jag minns hur ont det gjorde och flera i mitt lag hörde detta. Efter det kunde jag knappt gå. Fick ringa mina föräldrar för att hämta mig så jag kunde åka hem. Vi ringde sedan min vårdcentral i storvreta för att undersöka detta. Dessutom boka vi en tid på idrott skade centrum i uppsala. Efter den träningen så har jag varit som jag är idag. 

Fortsättning kommer. 

/E 

Jag kan börja berätta lite om mig.

Mitt namn är Elin och är en lugn kvinna på 21 år. Jag bor med min sambo Florin i en liten by som ligger 8mil från Uppsala. Jag jobbar heltid på ett jobb i Uppsala och trivs jätte bra. Dock är det jobbigt att pendla och blir långa dagar för mig. Vi flyttade till en ny lägenhet här i lilla byn i oktober och håller nu på att inreder för fyllt.  Hade inte möjlighet när vi flytta in för jag betala stora studie lån. 

Nu lite djup gående angående min lång variga smärta som jag tog upp. Jag har haft problem med höften i 8 år tror jag det är nu. Jag har nyligen för ca 6-12 månader sedan fått diagnosen snapping hip (googla om ni är intresserade). Dessutom har jag något annat fel i höften som läkarna håller på att undersöker. Men det går väldigt segt för det finns tyvärr inte många läkare som är kunniga på höften idag i Sverige. Iallafall inte när det handlar om de problem jag har. 

De problem jag har är att jag inte lever ett normalt liv sen 8 år tillbaka sen jag började känna av smärtan.  Kan berätta i ett separat inlägg senare om vad som hände. 

Idag kan jag inte gå för långa promenader. Jag kan inte sitta för länge, jag kan inte cykla, jag kan inte gå i för många trappor, jag kan inte tvätta och städa lägenheten samma dag osv.

Varför jag inte kan är för jag får enorma smärtor i höften. Det "skaver" kan man säga. Vissa dagar känner jag mig bättre och tror jag kan göra dom här sakerna men gör jag det, då får jag räkna med att jag nästan blir sängs liggande i minst 2 dagar efter. Då kan jag knappt komma upp ur sängen eller klä på mig eller gå på toa. Då kommer smärtan ikapp mig. Jag har smärtstillande som ska hjälpa dom dagarna smärtan är outhärdlig men dom hjälper knappt. Jo dom hjälper mig så jag kan röra mig lite bättre och kunna gå på toa iallafall. 

Jag kommer uppdatera angående detta och hoppas ni kommer tycka det är intressant att läsa! :) 

/ E