elinlyydin

Tänkte fortsätta berätta om min höft som jag började med igår.

Som jag skrev igår så bokade jag tid för besök hos idrott skade centrum i Uppsala för att kolla vad som hade hänt med min höft. Jag kunde då inte träna och fick ont i vissa rörelser. Jag träffade då en läkare som undersökte mig och sa att jag hade fått en inflammation i alla tre muskel fästen i rump musklerna. Så det var bara att vila och sedan kunde jag börja träna sakta men säkert. Så jag blev glad att det bara var som jag hade trott, att jag hade tränat för mycket. Efter jag hade vilat efter läkarens ordination så börja jag träna smått igen. Dock så kom smärtorna tillbaka och fick sluta träna direkt igen. Jag träffade då min husläkare som började undersöka mig också och visste inte alls var det kunde vara. Men ordinationen var att jag skulle fortsätta vila och börja träffa en sjukgymnast. Så jag började leta efter bra sjukgymnaster som var duktig på denna form av smärtor. Jag träffade då en sjukgymnast på ett gym som skulle vara bra. Första besöket där så undersökt han mig också för att se vart och hur jag fick ont. Han trodde då hade snapping hip och eventuellt något annat så han ville jag skulle söka upp vård på ortoped mottagningen på akademiska och börja en utredning innan fortsatt sjuk gymnastik. Jag fick senare träffa en ortoped som fick undersöka mig ännu en gång och fick remiss till rönken. Dom visste inte heller vad det kunde vara. Det märktes tydligt att läkaren inte kunde så mycket inom detta område. Jag fick fortsätta vänta och nu hade det säkert gått 1 och ett halvt år sen jag slutade med hockeyn. Rönken visade ingenting sa läkarna och jag fick inte så mycket mer hjälp utan att jag skulle börja med sjukgymnatik. Så jag började leta efter en ny sjukgymnast som den jag träffat tidigare ville ha en bättre utredning innan fortsatt träning hos honom. Jag hade så ont i stunder att jag var borta från skolan och kunde inte leva ett normalt liv. Åren gick utan någon speciellt hjälp förutom genom smärtstillande och akut hjälp av sjukgymnast vid dessa tillfällen av akut smärta. Sjukgymnaster kunde inte hjälpa mig mer än så som jag fick ont av all sorters träning. Åren fortsatte gå och jag försökte ligga på sjukvården att få hjälp utan att få resultat utan fick träffa massor av olika ortopeder på akademiska utan några framsteg. Hade även gjort magnet rönken vid den här tiden som inte heller visade nått sa läkarna. Hela tiden har jag stått i ett vänte läge med smärtor av någon orsak som inte läkarna visste. Till slut blev jag skickad av en slump till en klinik i Stockholm för jag inte hade fått en läkar tid på akademiska på 3 månader så vård garantin gick in. Där träffade jag en jätte trevlig läkare som tog sig verkligen tiden för mig och hade kollat på mina rönken bilder och sa att utifrån dom så kunde han se att jag var över rörlig i höften och över rörlig i sig när han undersökte mig. Sen fick jag även diagnosen snapping hip av denna läkare som även var specialist på höft. Han rekommendera en sjukgymnast i uppsala som jag skulle börja gå till för att träna upp mig. Blev jag inte bättre efter ett år skulle jag kontakta dom igen om en eventuell operation. Jag började gå till den här sjukgymnasten som var jätte trevlig som visade sig att hon själv opererats sig för snapping hip. Jag började träna där med snigel steg. Till slut fick jag för ont så jag avbokade alla tider och våga inte gå tillbaka. Jag skämdes över att jag var en sån vältränad hockey tjej tidigare som inte ens kunde göra enkla små övningar som inte var i närhet av de saker jag kunde göra tidigare. Sen hände även några tragedier i min släkt, jag förlorade min farmor och bara en månad efter förlorade jag min mormor det året. Jag bröt ihop vid den tiden och kunde inte fokusera på min höft så jag la det på vila. Det här var för 3 år sen.

Fortsättning följer för nu måste jag ta ur maten ur ugnen och gå och krama kudden! 

/E